Vad är det som gör att vi så ofta glömmer av vad det är vi egentligen vill göra?
Innan sommaren hade vi en frukostaktivitet med ett gäng härliga människor och innan de gick så fick de skriva ned på en lapp – Vad önskar ni att göra i sommar? Nu efter semestern när vi städade så hittade vi en lapp som en av deltagarna glömt kvar och på den stod det:
Måla, träna, yoga, bada i havet, laga ny mat och fota.
Vi vet inte vem som skrev lappen men vi konstaterade båda två att de sakerna kunde stått på vår egna lista.
Och, det är tyvärr ofta de små enkla vardagliga sakerna som vi glömmer av att göra och siktar istället mot andra mål.
Det är som vi på något sätt vill skjuta upp allt som är vanligt till sen, fast det är ju egentligen de sakerna, som de flesta av oss längtar efter att göra, de små vardagliga sakerna, såsom det lilla enkla såsom att måla, som personen som skrev lappen innan sommaren längtade efter.
När vi föreläser om att prestera med glädje inleder vi alltid med att säga – Ni får ta höjd för att livet också pågår. Livet som ställs på sin spets mellan liv och död, saker vi inte kan påverka.
När livet får dessa tvära vändningar och man famlar efter fotfäste så är det ännu viktigare att hitta saker, stora som små, att vara tacksam för, det går helt enkelt inte att andas annars.
Vi hoppas att ni stannar upp, tar ett andetag och känner tacksamhet över att kunna göra just det – ta ett andetag.
Var rädda om er och andra, så sprider vi tacksamhetens lov över att just vi har möjligheten att andas.
Vi hjälper varandra att andas,
Emma & Camilla
